Historik del 9: Gymnastique Moderne
Lisa Rehn, eldsjälen bakom Grupp 30 och hur Gymnastique Moderne kom till Grankulla gymnastikförening
Det var en gång en ivrig jumppalärarinna – som nu år 2019 är över 80 år – och vi satte oss ner hemma hos henne i Grankulla och funderade på hur det hela började och hur det gått sedan… vi ville bara gymnastisera mera då i slutet av 60-talet.
1968 lockade jumppalärarinnan i Grankulla samskola, Lisa Rehn, många av sina elever med till Finlands Svenska Gymnastikförbunds (FSG) gymnastikfest i Jakobstad. Det var så roligt att träna och öva program att vi inte ville sluta med träningarna fast gymnastikfesten var över.
Vi var många, året var 1969, hälften under 15 åringar och hälften över, som ville jumppa mera. Mera än vad vi kunde jumppa under skoltid. Vi var 30 stycken tillsammans. Vi som var 16 åringar var nästan alla från samma klass. Vi sporrade varandra och lockade varandra till nya prestationer. Mest var det ändå vår jumppalärarinnas, Lisa Rehns förtjänst att vi fick utlopp för vår jumppakreativitet och iver. Hon tog initiativet till att grunda Grupp 30. Trupptävlingar inom FSG var det vi började med. Vi fick också flera uppvisningsanbud och ägnade oss åt olika former av gymnastik i största allmänhet.
Men sen… hade Lisa varit på resa i Sverige och sett Gymnastique Moderne, gymnastik med bollar, tunnband och band. Vi blev alla helt fascinerade och älskade bandet, i alla fall jag. Än idag 30 år senare har jag två silkesband kvar och mina barnbarn 4 och 7 åring leker och viftar gärna med dem.
Visst, bollen och tunnbandet var också roliga. Inom Grupp 30 gjorde vi (huvudkoreograf var naturligtvis Lisa, som var full av inspiration) egna trupp-program för uppvisning t.ex ett program med band för Haugesund Gymnastikfestival 1970. Dit åkte vi med egen buss, och jag kommer ihåg att jag tänkte att jag efter resan skulle skriva en bok om ”Hur man sover en natt sittande i en buss”.
Sedan började FSG ordna tävlingar för Gymnastique Moderne, individuellt till börja med, senare också för trupp. Vi var ett antal som gärna också tränade individuella program och ville tävla, och vi var riktigt duktiga. 1970-72 deltog vi i de första Finska Mästerskapen och tog hem guld- och silvermedaljer.
Sen skrev många av oss gymnaster studenten och försvann ”ut i världen”. Grupp 30 utvecklades. Lisa var den självskrivna ordföranden i Grupp 30 i otaliga år. Grankulla hade dessutom mer och mer gymnaster intresserade av stora redskap. 1980 sammanslogs föreningen Grupp 30 med Grankulla kvinnliga Gymnastikförening, som den hette då, och verkade under en tid som en avdelning under föreningen.
Efter studier i Jyväskylä Idrottsvetenskapliga fakultet 1979-82 och bildandet av familj kom jag igen tillbaka till gymnastikföreningen, först med de egna barnen med i jumppan, rytmisk sportgymnastik hette det då. Sedan ledde jag herrgymnastik ”Kullagren” i flera år. Det var roligt!
Så givande att med Lisa sitta och diskutera och minnas allt det roliga. Speciellt gläds vi åt att se hur gymnastikglädjen frodas och utvecklas hela tiden. Gymnastik gör gott för kropp och själ.
Det här är förstås mina minnen över den tiden
Kitty Seppälä f. Backman